Bokrecension – ”ASYL”

Det tog ett tag, men nu så har jag tillslut läs ut den 407 sidor långa pocketen. Asyl av Liza Marklund är en riktig sidvändare där man inte riktigt kan låta bli att läsa vidare bara för att det blir så spännande. Den handlar om Maria Eriksson som blir gömmer sig för sin förföljare, hennes förra man. Maria har nu en fin familj på man och två barn, som ständigt lever i terror. De tvingas flytta runt i Sverige, men tillslut så får de nog och flyttar till Santiago i Spanien. Att hela tiden vara i vetskapen om att någon som vill döda familjen förföljer en genom hela boken. Det är det som gör den så spännande, tror jag. Marias kamp för att hela tiden ha pengar för dagen och samtidigt hitta jobb och skola utvecklar sig till kapitel där hon även jobbar med sin dotters svåra psykotiska anfall. Boken är indelad i tre olika ”delar” – Flykt, Exil och Asyl. Första delen är mest is Sverige där familjen är tvungna att leva gömda. Exil är mest i Santiago där familjen och Maria desperat försöker etablera sig. Sista delen, Asyl, är den mest nagelbitande delen då de har flyttat till USA.

Nästan tio år har gått sedan Maria Eriksson och hennes familj lämnade Sverige. Först nu är det möjligt att berätta vad som hänt dem. De sista åren i Sverige lever de isolerade, undangömda och allt mer desperata.
Hösten 1994 slår kammarrätten fast att familjen måste flytta utomlands för att överleva. De emigrerar till Sydamerika våren därpå. Tre år senare tvingas de bryta upp igen.
Maria satsar allt på ett kort och tar med sig familjen till USA. Chanserna att hon ska få stanna där är minimala. För att lyckas måste hon göra det som ingen annan gjort förut. Hon måste skriva amerikansk rättshistoria…
Asyl är den sanna och gripande fortsättningen på Gömda, som blivit en av de mest älskade böckerna i den svenska litteraturen.

Just precis, det finns en första bok som heter ”Gömda”, som jag inte visste något om innan jag läste boken. Den måste jag låna också då! :-) Asyl är en riktigt bra bok, den känns både lärorik och spännande. Annika Marklund (som hon ju egentligen heter) har tydligen jobbat en del med utsatta kvinnor som lever under hot och sånt. Boken är ganska grundad på verklig händelse, men med vissa ändringar.

Jag rekommenderar verkligen denna bok till de som läser många böcker, en som inte är någon jätteläsare kanske inte skulle orka sig igenom den. Jag gillar Marklunds sätt att skriva på, liksom ”rakt på”, utan massa krulleduller.

Jag ger boken 7,9/10 poäng.